istället för kärlek.

Började denna solskensmåndag med lite välbehövlig terapi, och mötte sedan upp Carolina och mina två irländska underbara vänner på Grodans uteservering. Vi bestämde oss för att gå ut på Djurgården. På vägen köpte vi mjukglass. Vi satt och åt den på kajen och fantiserade om lata sommardagar i skärgården, och båtturer med havssmak. Vi begav oss sedan mot ett härligt lugnt och mysigt Josefinas där vi tog ett glas och bara hängde. Tog älskade Djurgårdsfärjan till Slussen. Mötte upp Angie, promenerade tillbaka och satte oss på Berns uteservering. Efter någon halvtimme så kom Stockholms Jazzorkester och ställde upp alla sina grejer för en spontankonsert! Sånt gör Kameliaflickan lycklig! Vi tog en kopp te på söder, och världen hade varit en perfekt plats om det inte varit för att jag då hör det där äckliga inställsamma skrattet, och den där ytliga naiva våprösten. Hon är tillbaka i Sthlm och sitter vid bordet bredvid mitt. Jag blir till och med tvungen att hälsa på människan. Jag mår illa inombords och känner hur ilskan och svartsjukan tar över. Och ungefär där inser jag att jag verkligen inte orkar längre. Jag byter plats och försöker prata av mig mina obehagskänslor. Men det går inte. Inte just nu när han är så långt borta och inte älskar mig. FAN.