När jag får min lön vill jag dricka champagne på alla mina sommar-favoritställen, du älskar inte mig, så det förtjänar jag. Sedan ska jag gå till massor med antikvariat och köpa varje jävla exemplar av Kameliadamen jag hittar, för du älskar inte mig, så jag är inte mer än så. Jag ska gå på utställningar och spelningar, du älskar inte mig, så jag måste försöka känna något, för någonting. Och jag tänker klä mig fint, nytt, vackert eller udda varje dag och flirta med så mycket män, för du älskar inte mig och då bryr jag inte mig om vem som gör det.
Igår var jag med N och det lyckades till slut efter mycket om och men bli sådär underbart som det alltid är med världens vackraste man, på Waxholmsbåten, i ljuset från Stockholmsnatt, på Djurgården, promenerandes i augustivärme och mjukt mörket, i hamnen när himlen är stjärnklar och vi kysser varandra och skrattar i Mälarens lugna vatten.
Men han är inte J. Det är ingen. Vad kan jag säga. Jag är ledsen. Sårad. Arg. Besviken. Förvirrad. Jag förstår inte vad som hänt. Och jag vill inte behöva träffa honom på jobbet. Man ska fan inte behöva stå öga mot öga med det som krossar ens hjärta. Man ska inte behöva bita ihop och blinka bort alla tårar och all sorg som bränner, man ska inte behöva känna doften av det som inte är, eller höra det skratt som sliter upp allt igen. Det var nog allt för idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar