Och vad hände egentligen med J? Ja ni, mitt hjärta saknar honom jättemycket. Vi ses litegrann, ibland. Små stulna stunder (mer känt som timmar i sängen.) Det känns som att det inte finns något lycklig slut för oss, även om det känns som om det aldrig är över mellan oss heller. Livet är lite... tveksamt just nu. Det är sommar, och det känns inte alls. Jag och N har bestämt oss för att sakta ner saker lite i största allmänhet. Helt ärligt så ifrågasätter jag lite vad jag håller på med just nu. Det känns som att allting händer väldigt fort, och utan mig. Jag hinner inte riktigt med min omvärld. Om man inte gör något helhjärtat, borde hjärtat kanske vara någon annanstans då?
Just nu tvättar jag, är meningen att jag skulle haft picknick senare. Istället så har Ida bestämt sig för att jag måste lära mig cykla (that's right, vet inte hur man gör. Vet även inte hur man; dyker, klättrar i träd, hoppar hopprep, står på huvudet, gör kullerbyttor, använder en rockring, spelar fotboll, eller leker i största allmänhet. Ja, jag var en udda unge som satt vid ett av borden på gården och läste 3 böcker om dagen.) Ida tycker nämligen att det är min plikt som flickig och romantiskt lantlig, att kunna sätta mig på en cykel i en sommarklänning och gummistövlar, svischa iväg på söta äventyr osv. Hon flyttar utomlands till sin pojkvän om veckor, så nu jävlar tänkte hon. Fan heller, känner jag. Ska iväg och klippa mig också, ska bli skönt.
Ikväll, kanske jag, ska fira N's ex födelsedag med en middag. Låter inte det lite akward? Om jag går måste jag ha en supersnygg, lagom uppklädd outfit, som utstrålar söt och icke hotfull flickvän med skinn på näsan. Hur i helvete man nu lyckas med den kombinationen. Men kanske stannar jag hemma istället, eller tar en liten sväng ute med mina egna vänner.
Har jag nämnt att jag saknar J's vackra, hårda kropp, och världens finaste, mest intensiva sex så att jag typ inte kan andas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar