och fast jag bara vill glömma, handlar alla mina låtar om dig.

Jag har dejtar en ny pojke. Han är från Norrland och pratar på ett sätt som får mig att le konstant, för det är så fint. Han vet inte hur man ska klä sig, och han blir svettig om händerna och nervös när jag är nära. Han är inte snygg alls, men han spelar ungefär sex olika instrument och han studerar musik. Han tycker om att fiska, åka båt och bygga saker. Men mest av allt, mest av allt så är han godheten själv. Han är ärlig, jordnära och genuin, och det finns ingenting konstlat, ingen prestige och inga dolda motiv. Jag behöver inte trippa på tå eller vara rädd för att han ska göra mig illa. Han vet nog inte ens hur man gör. Och mitt hjärta är liksom inte glas och taggtråd med honom, det är mjukt hav, skog och frisk luft.

Nu ska jag träffa någon jag saknat och sedan ska jag ligga i jazzmusikerns armar och vänta på att hans hjärtslag lägger sig till rätta, och på att hans osäkra, tafatta kyssar blir innerliga.

(Jag försöker att inte tänka på N. Men allting jag sjunger, och allting jag skriver, där är han.)