och fast jag bara vill glömma, handlar alla mina låtar om dig.

Jag har dejtar en ny pojke. Han är från Norrland och pratar på ett sätt som får mig att le konstant, för det är så fint. Han vet inte hur man ska klä sig, och han blir svettig om händerna och nervös när jag är nära. Han är inte snygg alls, men han spelar ungefär sex olika instrument och han studerar musik. Han tycker om att fiska, åka båt och bygga saker. Men mest av allt, mest av allt så är han godheten själv. Han är ärlig, jordnära och genuin, och det finns ingenting konstlat, ingen prestige och inga dolda motiv. Jag behöver inte trippa på tå eller vara rädd för att han ska göra mig illa. Han vet nog inte ens hur man gör. Och mitt hjärta är liksom inte glas och taggtråd med honom, det är mjukt hav, skog och frisk luft.

Nu ska jag träffa någon jag saknat och sedan ska jag ligga i jazzmusikerns armar och vänta på att hans hjärtslag lägger sig till rätta, och på att hans osäkra, tafatta kyssar blir innerliga.

(Jag försöker att inte tänka på N. Men allting jag sjunger, och allting jag skriver, där är han.)

om jag inte får ha dig så vill jag ha allihop.

Den här sommaren ska jag ha singel-sommar.

Ja, ni vet. Kasta flirtiga längtansfulla blickar efter män med mörkt lockigt hår, pojkar med smilgropar, vackert solbrända killar med båt, och blekt smala musiker. Kyssa vem jag vill, när jag vill. Det här är första sommaren på två år utan (tomma) löften, utan (underbara) måsten.

Jag tänker bara dricka cava, prosecco och champagne. Ha på mig klänningar varje dag. Ligga vid vattnet och läsa i ensamhet, äta jordgubbar och grilla i parker med folk skrattandes bredvid. Måla naglarna i aprikos och persika. Åka båt och känna att "herregud-vad-jag-är-fri."

Jag längtar och ser fram emot att vakna upp med någon efter en varm sommarkväll som jag bara tycker om, kravlöst och utan ångest, suddiga galna kvällar på Stockholms utomhusklubbar, ljumma nätter då livet slår emot en. Singel-sommar med massvis med män, som jag knappt kommer minnas när hösten kommer. Men jag kommer minnas hur mycket vi fnittrat, flickorna och jag, när vi pratat om dem, hur vi hånat sms:en, suktat efter blickarna, och blinkat konspiratoriskt åt varandra i baren när pojkarna vänt ryggen till.

Man hinner aldrig göra allt man vill, under sommaren. Och den går alltid för fort, hur man än bär sig åt. Men det spelar ingen roll. För man behöver bara några fantastiska kvällar, några minnen för livet. Och så lägger man dom i sin sommar-ask med alla andra underbara midsommaraftnar, nattbad, spelningar, och äventyr. Så ligger dom där, i evigt solsken, oändligt oförglömliga. Tillsammans blir alla små bitar den perfekta sommaren, och det är den vi värmer oss med under vintern.

Men nu, just nu, är det försommar och jag får kyssa vem jag vill.

den blomstertid nu kommer

"Du leker älskar, älskar inte med oss. Rycker i bladen tills det inte finns något kvar. Jag står naken i vinden. Längtar efter händer, hungrar efter sol.  Och du går vidare, drar händerna över gräset som om du aldrig rört mig alls."

vita papper är farliga, farligare än ord

jag trodde verkligen du skulle älska mig den här gången.

 

"Oron i mitt hjärta är bekant. Men den irrar runt i min bröstkorg och känner inte igen sig. Det är lugnt här sedan du kom. Ångesten vill ut i mina fingertoppar, till och med nu, när jag skriver det här. Den får glädjen att avvakta. Oron i mitt hjärta, är bekant. Den klöser mot mina innerväggar och vill ut. Men ett leende från mig är en befallning, och så stannar den där. Den ska inte få riva dig i sömnen.

Du har en dröm om oss som vilar på dina läppar. Kärlek som dröjer sig kvar i din mungipa. Ett veck där kinden börjar, som talar om en lycka som är min. Det stillar hjärtat.

Du mumlar förälskelse när du sover och har händer som söker min hud. Jag finns innanför dina ögonlock. Jag är trygg där, inuti dig. För du är stark och varm och vacker. Du andas mig.

Jag finns i dina andetag, och oron i mitt hjärta är inte alls lika verklig som ljudet av dig. Som den pulserande, lugna kropp, med jämna stadiga hjärtslag, som ligger bredvid.

Jag ber dig hålla om mig. Och genom din ljusa, rena hud, kan jag känna hjärtslagen. Du håller hårt och de trummar mot min rygg, får mitt bräckliga skal, mitt ömtåliga skelett att vibrera. Jag är rädd att gå sönder nu; Pandoras ask i dina armar.

Men sedan kysser du mig omedvetet, innerligt och fjäderlatt, lämnar bitar av den där drömmen på min nacke.

Och rytmen från dig, går in i mig, får oron att ge med sig och lägga sig ned. Får ångesten att lyssna till din kropps vaggvisa, den enda sång jag aldrig kunnat skriva, men som jag kan varje ton till. Vi nynnar med tills vi somnar, oron och jag.

Ett leende från mig är en befallning."

men du är inte kär i mig och vi blev aldrig på riktigt

vi är en natt som aldrig gick över i en dag som tillhör oss

och jag kommer aldrig att förlåta dig för det.

"... som en stjärna utan namn, du färdas över natthimlen, med de andra anonyma ljusen."

Mitt hem luktar liljor, pioner och lövkojor. Det är försommar utanför mitt fönster, men kallt i hjärtat.

Igår var jag på ännu en dejt. Vi gick till Fotografiska och jag tittade på sagobilder av Helena Blomqvist. (Du hade pekat på räven som dök upp här och där bland flickorna i vita spetsklänningar, och förstått varför kaniner som håller hand med lockiga små gör mig lycklig ända in i hjärtat.) Sedan promenerade vi genom ett varmt sommar Stockholm (när blev allt så grönt egentligen?) och håller hand som om vi hör ihop. Det gör vi inte. När vi sitter på den där båten och fikar så stirrar jag in i horisonten tusen gånger mer än vanligt, men han ser inte det, för han bryr sig inte. Han är vältränad, tråkig och lättstött. Han trycker upp mig mot en mur och kör ned tungan i halsen på mig. Och sedan skrattar han bara. Jag säger att jag inte gillar att kyssas (men med dig var kyssarna vartannat andetag) och han lägger armarna i kors och ser sur ut. Han är inte vacker alls. När jag går hem säger jag att han får ha det bra, och sedan raderar jag vår sms-konversation.

Sedan går jag hem och duschar av mig doften av hans äckliga parfym som på något sätt har satt sig i mitt hår, byter till en annan klänning, börjar om min dag. Möter upp Friday och Minnie på Folkbaren. Umgås med favoritgubbarna (Minnies pappa O som alltid sitter och försöker förföra kvinnor vid bordet bredvid, flummigt estetiskt fantastiska farbror A, och herr B, en härligt självupptagen författare.) Vi dricker massvis med cava, och sedan går vi flickor vidare till stammisbaren. Vi dricker whiskey sours och umgås med en artist som är på g, och en producent som skriver till världstjärnor med en viss Idol-jurymedlem. Efter det, en sväng till ett nyöppnat ställe, där jag skriver våra namn  med min läpp-penna, på varsin stol inne i champagnebaren när ingen tittar. Och sedan hem, för att sova bort allting igen.